Dec. 27, 2012

livet går frammåt. sakta men säkert. jag har fått en tid till kuratorn och även om det känns konstigt att jag ska prata med någon helt främmande människa om vad som hänt så känns det skönt. jag har folk runt mig som jag kan prata med men jag har inte den orken/styrkan att visa mig svag och ledsen. jag må le och vara glad, men inuti kan jag vara ett vrak. när du frågar hur det är svarar jag bra. mem ibland vill jag bara skrika och gråta. varför jag? varför vi? jag undrar vad det är för fel på mig som inte kunde hålla mina barn i min mage. de mår bra nu och de utvecklas mer och mer. de är mitt allt. men endå kan jag inte må helt okej.

vi har börjat med smakisar o gröt. det är gott och uppskattat!










Kommentarer
Postat av: Malin Halvorsen

Det är inga fel på dig! Se det från någon annan vinkel då och då, dina barn ville så gärna möta sin underbara mamma och därför kunde dom inte hålla sig längre, dom ville helt enkelt ut till dig :) <3

2012-12-29 @ 16:02:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0