två små hjärtan, mitt liv

förlossning del.2

när jag kom ner till förlossningen så var det fyra barnmorskor som tog emot mig. hon som skulle ha ansvaret om mig hade jag sett veckan innan när jag o mamma var på information om förlossningen och bb.

jag fick byta säng och de id märkte både mig o sängen. de började direkt plocka fram id band till bebbarna och grejer ifall det skulle bli keksarsnitt. sen kopplade de på ctg. (under den här tiden ringer mamma o erik tjugo gånger o skickar massa sms.) kan ju inte svara eftersom de grejar med mig. får på mig nattskjorta o super osexiga men sköna trosor. bm frågar om min man kommer snart. jag har då en värk o orkar inte säga att vi inte är gofta så jag säger bara "han kommer i mprgon bitti med min kudde". då sa hon att jag nog skulle ringa honom o be han komma. jag fiskar upp mobilen o skickar ett sms till mamma som ringt. sen ringer jag erik. han skäller på mig för att jag inte svarat o jag får förklara att jag ligger på förlossningen. han frågar om han ska komma o jag säger nej det behövs inte. detta hör som tur är bm och säger att han ska komma nu om han vill vara med när hans barn föds. så erik hoppar in i bilen o kör till örebro. (5mil).

jag får dropp för att de ska stoppa värkarna samt att de kollar ctg hela tiden. de kollar även om jag är öppen vilket jag inte är. erik kommer vid kvart över tolv på natten o då kommer mina värkar med fem min mellanrum. ibland tre på raken. erik pussar mig på pannan. sen får han hålla sig en bit ifrån mig. jag har fullt upp med att andas och orkar inte "ta hand" om han med. han hämtar kaffe vill jag minnas?

en gång under två timmar smyger han fram till mig, stryker sin hand på min panna och säger att han älskar mig. sen kommer en till värk. jag är otroligt tacksam att erik lyssnade på mig där o då. jag ville inte ha någon nära när värkarna kom.

enda bilden vi tagit.
vi glömde faktist kameran :/

tydligen gick tv.2 s hjärtslag ner när jag fick en värk så vid halv tre kom läkaren in och sa att nu ger vi oss emelie. nu tar vi ut dina bebisar.

just det vid tolv så räknade bm o jag ner tills jag gick in i v.29+5. stort steg!

när det var klart att det skulle bli snitt så blev nog erik lite nervös. han ringde sin mamma o talade om att nu var det dags. o jag ringde min mamma.

nu gick allt undan. jag flyttades över till en säng. fick en till infart i andra handen (hade en i varje hand plus ena armvecket), de satte kateter på mig (ajajaj!!) och sen fick jag dricka något saltvatten. fy bubböan vad äckligt det var. o inte minns jag vad det var bra för heller.
när de hade förberett mig så väntade vi på samtalet från operationssalen. vi skulle få godkännande att åka ner. det tog nog fem minuter men kändes som en timme. när samtalet kom körde de i full fart. jag undrade bara om erik hängde med..

när vi kom utanför salen mötte en massa folk upp oss. narkosläkaren ställde tusen frågor till mog samtidigt som de flyttade över mig till ännu en ny säng, satte på mog mössa o strumpor. han talade om att när jag fick ryggbedövningen så var jag rvungen att sitta stilla. jag fick svära o säga fula ord men inte röra mig. hihi. jag tittade åt sidan o erik kom. han hade fått på sig vad jag trodde en bagardräkt, en blå mössa och en namnskylt där de stod pappa. hihi :-) narkosläkaren sa till erik att tänka på o vifta på tårna o röra fötterna. för han ville inte ha en svimmande pappa där inne!

inne i salen fick jag bedövningen. det stack till men var inte så farligt. sen vart jag helt varm i rumpan o benen. jag minns att jag tänkte vifta på tårna. men det gick verkligen inte! haha vad trodde jag egentligen. de tvättade min mage o de kändes so. att han stod med en fjäder o kittla mig. jag fnittrade massor för mig själv o alla kolla på mig. narkos läkaren frågade om jag undrade nått o jag sa att nää jag är bara rädd för att det ska göra ont. då sa läkaren bakom skynket " då hade du redan skrikit för vi har redan börjat" strax där efter här jag ett splash o sen drar det i magen o så får vi höra världens finaste skrik. som en liten liten kråka. de säger grattis mamma här är tv.1 jag ser bara en hand sticka fram. en pyttepytte hand. erik följer med dem bak o de drar igen i min mage. ytterligare ett alldeles underbark skrik och jag får se en pytteliten fot. världens finaste fot!

jag säger att jag mår illa o narkosläkaren frågar mycket eller lite? smarta jag svarar "hur faan ska jag veta det?" jag tror att de hade kört in lite morfin i mig. haha

erik kommer ut o pussar mig på kinden. han viskar "det blev som vi trodde att det skulle bli" alltså en pojke o en flicka. mina små älsklingar. erik går in till dem igen o kvar ligger jag. en sköterska klappaeär mig på kinden o säger grattis.

jag blir körd till uppvaket. jag får med mih eriks telefon. han har tagit lite kort på våra barn. jag visar stolt sköterskorna på uppvaket. sen lånar jag telefonen o ringer mamma. jag säger försiktigt "hej mormor".

ett annat minne som jag har är när jag klockan sju ringde min syster. hon svarar o jag säger godmorgon moster. jag tror att hon böev glad. jag var fullpumpad med morfin så jag minns inte så mycket. men jac minns att jag var såå stolt när jag ringde henne. min älskade storasyster. den finaste av alla. min bästa vän.

120703 tio veckor för tidigt.
örebro universitetsjukhus

välkommen till världen
mollie kerstin höök.
1225gram 36cm
tvilling 1

välkommen till världen
max erik peter höök
985gram 37cm
tvilling 2

2012-10-16 @ 23:11:16 Permalink

Kommentarer

Postat av: Kristin

Vilken berättelse :) Har inte långt till tårar....

Svar: Tusen tack :-) ser fram emot att läsa mer på din blogg! Kram

miiniitwins.blogg.se

2013-02-06 @ 23:02:46
URL: http://hjartansmaochlivetdarpa.bloggplatsen.se/

Trackback

två små hjärtan, mitt liv - mitt allt.

en blogg om mitt liv som tvillingmamma till mollie & max! mollie: född 3/7-12 1225gram & max: född 3/7-12 985gram. de kom till världen tio veckor för tidigt med akut kejsarsnitt.

förlossning del.2